.

Nu sitter jag själv i köket på Hallarydsvägen. Mina vänner är på altanen men ändå känner jag mig sjukt långt borta.
Antar att allt börjar lägga sig nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0