Jag upptäckte precis hur Hon gör mig glad. Riktigt upprymd. Det Hon sa idag bekräftade min bild av Henne nästan till fullo.
Jag blir så lycklig av Hennes glädje. Den sprider sig in i mig, nästan på samma sätt som Emils leende gör mig varm gör Hennes skratt och ord mig säker. Jag vet inte riktigt hur, men mitt självförtroende växer när Hon är positiv. Det är en underbar känsla av längtan när jag ser Henne glad, det känns som att när Hon tänker på Honom har hon den ultimata lyckan. Jag vill fråga vad det egentligen är som har hänt med hennes familjemedlemmar men jag vågar inte. Så nära kommer jag nog aldrig att komma Henne. Men jag är nyfiken, jag tror att Hon påminner om mig.